så var detdär med att förvänta sig saker. kanske inte alltid den bästa grejen. för man (jag) låser sig lätt då. när det inte blir som man tänkt. måste öva mig lite mera på sånt. man behöver ju inte haka upp sig på insignificant details.
det är så tokigt hur mycket jag tycker om den karln. verkligen helt tokigt. och jag har så kallt räknat med att vi faktiskt kommer få vara fina tids nog. men tänk om vi inte får det. för han är nog den enda saken jag i närheten av ångrar. på sätt och vis.
andas. det löser sig. alltid.
(jag älskar hur jag skrattar åt mig själv när jag gråter).

Allt rullar på och jag börjar falla för den finaste personen i världen igen. Äntligen. Ibland gör det ont när jag tänker på mr M, men det finns inget jag kan göra. Jag vågade, jag har lärt mig massa och det var inte jag som flydde.
Spenderat tid med Sofia, vilket var fint. JJ en stund, var väl en helt okej kväll. Igår kom en inte helt oväntad twist in the story, väldigt fin sådan och nu jävlar blir livet intressant.
Gio och Marcus hängde hos mig halva natten och jag har sökt rummet brevid Marcus nu.